Jo så var det det där berömda avloppet igen. Det det inte fick bli stopp i. Jag mitt fån, som trodde att lite explosivt och rinnigt kloakmaterial inte räknades till förstoppning hade ack så fel. Idag fick jag nämligen ett samtal. Mitt under lunchen ringer ännu en okänd doktor av motsatt kön och vill diskutera mina besvär. Jag skyndar lite diskret från bordet och försöker hitta en ostörd plats, landar på toaletten, man måste ju tänka så att omgivningen passar för temat. Doktorn berättar för mig att den salva jag fått innehåller kortison och det är tydligen dåligt för läkeköttet det. Då kan man ju fråga sig varför man får en sån salva till ett område man vill ska läka ultrasuperduper fort. Men i alla fall. Vi sitter där på toaletten och fortsätter konversera över mina bekymmer. Jag beskriver utslag, stora, i flertal och sjuk ondskefullt ömma. Hen tror att detta kan vara en reaktion på ovan nämnda salva. Tack salvan för att du varken läker mitt kött fort och för att du gav mig ännu ett plågsamt besvär. Nåväl. Jag får nya medel att hämta ut på närmsta apotek och vid arbetsdagens slut beger jag mig dit. Väl där får jag veta att mitt nya mirakelmedel ska kosta mig sjuhundra riksdaler.
...
ja, vad ska man göra? Väl hemma tänkte jag att nu jävlar ska här provköras. Och det var då, det var då jag inser att förstoppad, det var precis vad jag var. Eller är. Tack och lov så är mirakelmedlet muskelavslappnande, laxerande och bedövande. En fantastisk cocktail, skulle jag vilja säga mina ädla herrar. Dessutom har jag fyra tuber mirakelmedel, en bulkförpackning a la 700 pix. Så är det någon som får probs med avloppet kan jag börja deala på svarta marknaden.
Just holla, homie.
/Rörmockarn'
måndag 20 december 2010
lördag 18 december 2010
Förkyld dag 2
Familjen Snor bestående av mamma, pappa, tre barn och sega gammelmormor bor fortfarande kvar i min näsa då de är rädda för att de ska halka om de ger sig ut... Imorgon tar jag dock i med hårdhandskarna och slänger ut hela bunten för då är det roligt träningspass och har inte lust att vila mer än två dagar på raken och därmed fortsätta gå miste om massa roliga pass...
/GF
/GF
fredag 17 december 2010
Halka OCH förkylning... :(
Suck... I Falkenberg igår så var det snöstorm och 1 dm härlig nysnö! Åkte tillbaka till Göteborg runt lunchtid och antog att samma härliga snö hade landat även i Götet, det är ju bara 10 mil emellan och samma kust. Ack vad jag bedrog mig... Väl i Göteborg möts man av vattenpölar och slask och en ishalka som bara eskalerade under dagen ju kallare det blev. Har gjort ett par ofrivilliga försök till lårbensbrott men har som tur är än så länge lyckats hålla mig undan ortopeden i Mölndal. Kul å knö där med alla gamla tanter som fått sladd på rullatorn och tippat... Som om inte halkan vore nog har jag dessutom dragit på mig en härlig förkylning! Vaknade med täppt och snorig näsa och resurserna verkar vara tillsynes outtömliga... Det finns en del av Sahlgrenska som heter "Gula stråket". Känns som det är där jag hamnat...
/GF
/GF
onsdag 15 december 2010
Skitont
Hej klagolådan.
Jag känner mig ack så manad att ta över stafettpinnen. Den senaste veckan har plågat mig rejält. Dock inte på grund av snor. Utan nej, något helt annat. En helt annan ände av kroppen så att säga. Om näsan brukar refereras till som "Kranen" så kan vi fortsätta VVS-temat och referera till denna del som "Avloppet". Jag har bokstavligt talat haft skitont. Inte haft förresten, nej, utan h a r. Eller just nu, sådär i skrivandets stund, så känns det ganska, okej. Ett par voltaren senare.
(Obs. Känsliga läsare ombedes sluta läsa omgående)
Tänkt dig att du måste gå på toa sådär trängande, tänk dig att det är lava med grus och glasbitar som kommer ur dig, lägg där till att det måste passera ett öppet sår i "avloppet". Tänk dig att snubben/donnan du hängt med i knappa två månader, hittar dig kvidandes på golvet och du måste berätta allting med gråt och snor i hela ansiktet. Känner du lättnanden när han/hon tar dig i handen och leder dig till akuten?
Tänk dig sen att en främmande man ska rota runt i dig där det gör som allra ondast först med fingrar och därefter med ett rör a la två centimeter i diameter. Det är nu du skriker och biter dig i armen. Men du får i alla fall höra att du var duktig.
Medicinen du får är först som en eureka upplevelse, äntligen vill du inte gråta konstant. Men efter ett tag mattas dess stjärnglans. Tänk att du inte kan sitta ordentligt på ditt pinfärska nya jobb, där allt du gör görs sittande. Tänk dig att det inte ens lättar när du reser på dig, det gör fortfarande lika ont, tänk dig att du måste smussla med din medicin.
Tredje dagen ger den dig dessutom domningar och stickningar från höften och ner. Plötsligt ser du två utbuktningar i ljumsken, det ser ut som om någon stoppat in ett finger på var sida under huden på dig. Trycker du på utbuktningarna vill du spy av obehagskänslor. Tänk dig nu att du råds att inte ta den där medicinen längre. Den där ynka biten hopp slits bort under dina fötter. Du råds att inte ta någonting, inte ens en sketen ipren. Du råds däremot att ta dig till akuten om det är lika illa morgonen därpå. Klockan är 0.43, alarmet är ställt på 05.30, kan du sova? Har du någon som klappar dig på axeln? Tvingas du gråtande berätta för din mamma och hennes man? Ja. Är stämningen något obekvämt stel? Ja. Efter övertalning och med sjukvårdsupplysningens auktoritet som stöttepelare körs du till sist till akuten. Det är bilkö. Ett avstånd som vanligtvis tar en kvart tar en timme. Du sitter ner i en timme, utan bedövning, utan ipren. Väl där får du igen berätta allt för okända kvinnor. Dom skickar vänligt men bestämt ner dig till en vårdcentral. Men dom tittar i alla fall oroligt på dig, dock har dom trafikolyckor att bry sig om.
Igen står du i ett väntrum och får berätta din historia för ännu en person. Du sitter vidare utan bedövning i ytterligare tre timmar. Den här gången tar en jämnårig doktor av motsatt kön emot dig. Även denna doktor ska in och rota i dig. Hen är lite nervös och antagligen lika obekväm som du. Hen tar prover. Hen säger till sist att inget är egentligen fel på dig. Du får stå ut. Men vad du än gör. Få inte stopp i avloppet.
/Rörmockar'n
Jag känner mig ack så manad att ta över stafettpinnen. Den senaste veckan har plågat mig rejält. Dock inte på grund av snor. Utan nej, något helt annat. En helt annan ände av kroppen så att säga. Om näsan brukar refereras till som "Kranen" så kan vi fortsätta VVS-temat och referera till denna del som "Avloppet". Jag har bokstavligt talat haft skitont. Inte haft förresten, nej, utan h a r. Eller just nu, sådär i skrivandets stund, så känns det ganska, okej. Ett par voltaren senare.
(Obs. Känsliga läsare ombedes sluta läsa omgående)
Tänkt dig att du måste gå på toa sådär trängande, tänk dig att det är lava med grus och glasbitar som kommer ur dig, lägg där till att det måste passera ett öppet sår i "avloppet". Tänk dig att snubben/donnan du hängt med i knappa två månader, hittar dig kvidandes på golvet och du måste berätta allting med gråt och snor i hela ansiktet. Känner du lättnanden när han/hon tar dig i handen och leder dig till akuten?
Tänk dig sen att en främmande man ska rota runt i dig där det gör som allra ondast först med fingrar och därefter med ett rör a la två centimeter i diameter. Det är nu du skriker och biter dig i armen. Men du får i alla fall höra att du var duktig.
Medicinen du får är först som en eureka upplevelse, äntligen vill du inte gråta konstant. Men efter ett tag mattas dess stjärnglans. Tänk att du inte kan sitta ordentligt på ditt pinfärska nya jobb, där allt du gör görs sittande. Tänk dig att det inte ens lättar när du reser på dig, det gör fortfarande lika ont, tänk dig att du måste smussla med din medicin.
Tredje dagen ger den dig dessutom domningar och stickningar från höften och ner. Plötsligt ser du två utbuktningar i ljumsken, det ser ut som om någon stoppat in ett finger på var sida under huden på dig. Trycker du på utbuktningarna vill du spy av obehagskänslor. Tänk dig nu att du råds att inte ta den där medicinen längre. Den där ynka biten hopp slits bort under dina fötter. Du råds att inte ta någonting, inte ens en sketen ipren. Du råds däremot att ta dig till akuten om det är lika illa morgonen därpå. Klockan är 0.43, alarmet är ställt på 05.30, kan du sova? Har du någon som klappar dig på axeln? Tvingas du gråtande berätta för din mamma och hennes man? Ja. Är stämningen något obekvämt stel? Ja. Efter övertalning och med sjukvårdsupplysningens auktoritet som stöttepelare körs du till sist till akuten. Det är bilkö. Ett avstånd som vanligtvis tar en kvart tar en timme. Du sitter ner i en timme, utan bedövning, utan ipren. Väl där får du igen berätta allt för okända kvinnor. Dom skickar vänligt men bestämt ner dig till en vårdcentral. Men dom tittar i alla fall oroligt på dig, dock har dom trafikolyckor att bry sig om.
Igen står du i ett väntrum och får berätta din historia för ännu en person. Du sitter vidare utan bedövning i ytterligare tre timmar. Den här gången tar en jämnårig doktor av motsatt kön emot dig. Även denna doktor ska in och rota i dig. Hen är lite nervös och antagligen lika obekväm som du. Hen tar prover. Hen säger till sist att inget är egentligen fel på dig. Du får stå ut. Men vad du än gör. Få inte stopp i avloppet.
/Rörmockar'n
tisdag 14 december 2010
För frisk
Det tar emot att säga det men det värsta har hänt. Bakterierna i hela min kropp rasar. Snoret har stelnat, slemmet har lossnat, hostan har mojnat och temperaturen sjunkit. Jag är frisk - för en stund! I år har varit nån slags rekordår. Jag har faktiskt tappat räkningen på hur många gånger jag varit förkyld. För det mesta mesförkyld tyvärr men uppskattningsvis tio gånger. Så ge inte upp, det kommer mer bloggande! Året är inte slut, snoret har inte sinat!
En av inspiratörerna till den här bloggen, Runesvall varnade mig dock för följande: Tänk om bloggandet blir så populärt att folk spontant kommer gillra fällor med smittspridande dagisbarn, bastubad eller flygplansventilation inomhus bara för att det ska fyllas på med inlägg. Lösningen kom dock i nästa mening. Den som känner sig manad tar själv över och låter oändligt intressanta analyser och beskrivningar av sitt patologiska tillstånd komma till uttryck på denna blogg. Detta är en uppmaning! Hör av dig så får du tillgång till bloggen och kan sprida smittan vidare!
/Niklas
En av inspiratörerna till den här bloggen, Runesvall varnade mig dock för följande: Tänk om bloggandet blir så populärt att folk spontant kommer gillra fällor med smittspridande dagisbarn, bastubad eller flygplansventilation inomhus bara för att det ska fyllas på med inlägg. Lösningen kom dock i nästa mening. Den som känner sig manad tar själv över och låter oändligt intressanta analyser och beskrivningar av sitt patologiska tillstånd komma till uttryck på denna blogg. Detta är en uppmaning! Hör av dig så får du tillgång till bloggen och kan sprida smittan vidare!
/Niklas
söndag 12 december 2010
Vädret
OMG! Strålande sol ute i vintern! Jaja, vad vore väl en promenad i solen... Det enda jag får uppleva av det fina vädret är SMHI:s prognos på internets.
/Niklas
/Niklas
Crap diem
Igår var en dag i ensamhetens tecken. Internet är en fin vän i såna lägen. Dock tror jag att förkylningen också inspirerades till att nätverka/nätvärka. Nu är även näsan inkopplad. Tidigare har bara halsen och herr och fru lunga varit med. De två sistnämnda var för övrigt skapligt slitna efter gårdagens stora utflykt, till affären på Axel Dahlströms torg - en sträcka på c:a 200 m. I Affären träffade jag två personer IRL: Min kollega maralf (bättre akronym än namn) med flickvän. Maralf, denna halvnorrlänning i exil såg oförstående ut och undrade varför jag inte var med på beachvolleybollen dagen innan. Jag svarade med min bästa Johnny Cash-stämma men jag tror inte att budskapet gick fram. Vi följdes åt hela vägen till videobutiken sen fortsatte jag ensam hem till (oange)lägenheten. Ack och ve!
Tyvärr är min förkylning ganska svår att mäta några balla stats på men jag ska försöka mig på en areaberäkning av attackerade slemhinnor. För att ändå pigga upp men samtidigt deprimeras lite; De ofrivilliga - vilken härlig svensk kavalkad av awkward moments.
Varma feberkramar!
/Niklas
lördag 11 december 2010
Vad blir SJ AB baklänges?
Vill man klaga på kollektivtrafiken skulle även detta kunna göras här.
Sug på det här megagnället tex (från förra veckan): Innan jag åker, "äh, jag tar inte med datorn eftersom det inte finns el på tåget". Fredag dag, SJ:s bokningssida funkar inte - åker till stationen och köper biljett istället. Andra klass är slut, första klass kostar 618 rikspund för enkel biljett Göteborg - Karlstad! Jag är ju dessutom halvtidsstudent vilket inte funkar på första klass men tänker, äh efter allt gnäll på SJ måste tåget vara sent så då får jag ju tillbaka pengarna. Dessutom har jag ju två timmars marginal innan jag ska träffa min kompisar i Karlstad. Vad händer ? Tåget håller tiden perfekt i snöyran och jag får slå av tid i kall urban miljö och förblir lite fattig. Härligt med första klass, kul med el och nätverk. Tråkigt att jag inte tog med datorn.
/Niklas
Sug på det här megagnället tex (från förra veckan): Innan jag åker, "äh, jag tar inte med datorn eftersom det inte finns el på tåget". Fredag dag, SJ:s bokningssida funkar inte - åker till stationen och köper biljett istället. Andra klass är slut, första klass kostar 618 rikspund för enkel biljett Göteborg - Karlstad! Jag är ju dessutom halvtidsstudent vilket inte funkar på första klass men tänker, äh efter allt gnäll på SJ måste tåget vara sent så då får jag ju tillbaka pengarna. Dessutom har jag ju två timmars marginal innan jag ska träffa min kompisar i Karlstad. Vad händer ? Tåget håller tiden perfekt i snöyran och jag får slå av tid i kall urban miljö och förblir lite fattig. Härligt med första klass, kul med el och nätverk. Tråkigt att jag inte tog med datorn.
/Niklas
Dagens tillstånd
Crap!
Sjuk igen efter c:a 4 veckors friskhet. Försökte mig på att slå personligt rekord på 7 km i måndags, lyckades och fick betala priset. En karensdag och utebliven helgaktivitet förutom anfåddhet till affären, avsaknad av talförmåga på morgonen, feber och gammal hederlig halsont. Jag skulle nog uppskatta mängden upphostat slem under gårdagen till ungefär 1 dl. Slå det!
/Niklas
Sjuk igen efter c:a 4 veckors friskhet. Försökte mig på att slå personligt rekord på 7 km i måndags, lyckades och fick betala priset. En karensdag och utebliven helgaktivitet förutom anfåddhet till affären, avsaknad av talförmåga på morgonen, feber och gammal hederlig halsont. Jag skulle nog uppskatta mängden upphostat slem under gårdagen till ungefär 1 dl. Slå det!
/Niklas
Sjuk och vill dela med dig?
Snörvel!
Jag skriver i denna stund de första sjuka orden i snorbloggen. Bloggen som är till för alla som vill gnälla på sitt aktuella hälsotillstånd. Man kan så klart för gnälla retroaktivt också. Allt gnäll mottages.
Ett delsyfte med bloggen är att andra ska kunna göra inlägg för att se vem som egentligen har det värst. Jag vill gärna uppmuntra till att plotta grafer över feberkurvor, mäta densitet och viskositet på snor, uppskatta hostningar på smärtskalor eller på annat sätt bevisa sin sjuklighet.
Det är så klart helt tillåtet att ta med andra sorters krämpor som nageltrång, åldersåkommor, idrottsskador som rivits upp eller liknande.
Man får så klart ge varandra tips på lösningar och kurer men medlidande och bräckaranda är mer eftersträvansvärt. Har man ingen sjukdom för tillfället går det också bra att klaga på vädret. Skulle det mot all förmodan inte gå heller uppmanar jag till någon slags milt gnällgenererande självskadebeteende.
Would you like some cheese with that w(h)ine?
/Niklas
Jag skriver i denna stund de första sjuka orden i snorbloggen. Bloggen som är till för alla som vill gnälla på sitt aktuella hälsotillstånd. Man kan så klart för gnälla retroaktivt också. Allt gnäll mottages.
Ett delsyfte med bloggen är att andra ska kunna göra inlägg för att se vem som egentligen har det värst. Jag vill gärna uppmuntra till att plotta grafer över feberkurvor, mäta densitet och viskositet på snor, uppskatta hostningar på smärtskalor eller på annat sätt bevisa sin sjuklighet.
Det är så klart helt tillåtet att ta med andra sorters krämpor som nageltrång, åldersåkommor, idrottsskador som rivits upp eller liknande.
Man får så klart ge varandra tips på lösningar och kurer men medlidande och bräckaranda är mer eftersträvansvärt. Har man ingen sjukdom för tillfället går det också bra att klaga på vädret. Skulle det mot all förmodan inte gå heller uppmanar jag till någon slags milt gnällgenererande självskadebeteende.
Would you like some cheese with that w(h)ine?
/Niklas
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)